DEL TVÅ Detta har hänt: En flicka vid namn AG401 och en mystisk man spionerar på en liten pojke i femte klass. De säger till varandra att Mr Tuerry inte kan vänta hur länge som helst, men vem är Mr Tuerry? Vad har de två personerna i kikaren?
Högkvarteret såg egentligen inte ut som ett högkvarter. Som all annat rekvisita de använde så försökte de passa in högkvarteret så att ingen lade märke till det. Huset låg i en mörk gränd. Ingången såg ut som en källaringång med en trappa som ledde ner en bit under mark och en sliten dörr längst ner. Bredvid huset stod ett par gamla containrar med skräp. Hela stället stank alkohol. Men kom man in i högkvarteret blev man alltid lika förvånad. Golvet liknade en mataffärs, med ett slags stengolv som var väldigt rent. Rummet var möblerat med en hel del datorer. Datorerna såg väldigt avancerade ut - de var stora med en massa knappar och sladdar. På väggarna fanns det inga fönster, men belysningen var stark - också det som en mataffärs med lysrör. I det stora rummet - eller salen, var det ganska mycket folk. Runt tio personer rymdes innanför väggarna. Varenda en av människorna såg extremt upptagna ut - antingen pillade de på en dator, läste ett dokument, pratade i telefon eller bar runt på en massa papper. När AG401 och mannen kom in tystade alla. De som pratade i telefon tystnade och stelnade till och lade långsamt tillbaka telefonen på sin hållare, de som läste dokumentet tappade helt bort sig i läsningen när de såg de två personerna, de som bar runt på papprerna stannade upp och märkte inte att de stirrade med gapande munnar.
- Så.. Nu är vi tillbaka, bekräftade AG401 utan att det behövdes över huvud taget - och förtrollningen var med ens bryten. Alla började plötsligt pladdra i munnen på varandra och skratta högt, göra 'highfive' och le fånigt. Mannen harklade sig och bröt tystnaden. - Ni vill förstås veta hur det gick? Undrade han och alla andra nickade ivrigt. - Jo, jag åkte till skolan och träffade AG401, fortsatte han och de andras blickar dansade över till flickan och sedan tillbaka till mannen. Vi gick mot en utsiktsplats och såg pojken. Det är ingen tvivel om saken, det är pojken vi letar efter! Han räknade snabbt i sin bok och såg oerhört smart ut. När någon oviktig person bredvid honom behövde hjälp förklarade han snabbt och exakt hur man skulle tänka. Pojken är ett underverk, omänsklig. Han hade också en annan mattebok,- Extramatte 7b hette den visst. Och är det inte ovanligt att en pojke i femman hade en mattebok två terminer uppåt? Församligen nickade och mannen fortsatte sin redovisning. AG401 har, som ni vet, följt pojkens utveckling under fyra månader och detta är inte ett misstag. Hon har låtsas vara en flicka i Samuelsens klass vid namn Matilda. AG401 kanske vill berätta själv? Blickarna vändes än en gång åt agenten. - Tack, Robert. Jo, jag har kommit fram till att vi måste få det att se ut som en olycka. Vi bygger en modell av pojken, i verklig storlek. En på pricken lik robot - som jag! Sedan krossar vi roboten så att den ser död ut. Lätt som en plätt. Sedan går jag neråt gatan och låtsas bli skrämd av den krossade roboten och ringer polisen. Polisen kommer och förklarar att Peter Samuelsen dog av att ha blivit överkörd av en bil. Samtidigt som detta har hänt så har någon ur vårat team kidnappat pojken. Då är han vår, och ingen kommer att leta efter honom. Lätt som en plätt.
En man ur församlingen sträckte på sig en aning, och avbröt agentens planeringar. - Ursäkta, AG401, men att bygga en robot tar tid och det är en fråga om just tiden innan pojken hittar sin knapp bakom örat och råkar förvandla sig till något annat - vem vet vilken person han tänkte på i samma ögonblick han vidrörde knappen, det kanske var självaste presidenten! Finns det två presidenter i landet väcks misstankar. Hela vårat team - hela våran värld riskerar att bli upptäckt. Mannen ryste vid blotta tanken på att detta kunde hända. Nej, vad vi behöver är att handla snabbt. Kidnappa pojken, säg att han blev innebränd i ett utedass, tänd eld på ett utedass för att fixa bevis. På det sättet behövs inte kroppen för att visa poliserna. Nej, då kan någon ur vårat team kidnappa pojken.
- Så gör vi, bestämde någon annan. Men vem, om jag får fråga, ska det vara som kidnappar pojken?
Höga diskussioner uppkom, och rummet blev så högljutt att vi lämnar högkvarteret för den här gången.
Hehe, så. Där har ni del två. Imorgon är det skola och jag kanske inte hinner uppdatera bloggen på ett tag, vi får se.
DEL ETT Flickan satt där hon brukade sitta, där man alltid kunde förvänta sig att hon satt. Man kollade inte på henne, inte längre. Hon hade suttit där så länge, så man tröttnar snart och slutar titta. Slutar se henne. Kollar man ändå ser man att hon är vacker. Det långa håret böljar merför axlarna. Hon sitter ihopkrupen på stenmuren utanför den stora byggnaden. Hon tittar aldrig upp, inte för att fånga någons blick. Inte för att krama om sina kompisar som nyss anländt, de man suttit och väntat på. Nej, flickan satt där, orörlig. Hon kollade - nej, hon brände fast blicken vid sina egna fötter, intensivt och envist stirrande som om det var livshotande att lyfta blicken. Ingen kunde ana vad hon tänkte på. Ingen kunde ana vad det pågick för aktivitet innanför hennes vackert formade huvud. Ingen förutom flickan.
Flickan satt där hon satt, där hon suttit ett tag. Det började blåsa, vinden lekte i hennes långa hår och fick det att dansa runt hennes ansikte. Hennes armar och ben hade somnat av för lång tid ihopkrupen i samma ställning. Hon gjorde ingen ansants för att väcka de sovande kroppsdelarna. Hon fortsatte att vänta. Så kom det hon väntat på. En blå volvo, av den vanliga sorten som inte drar till sig uppmärksamhet, parkerade på skolgården. Ur kärran klev det en medelålders man med smoking. Han såg inte ut att höra hemma på den asfalterade skolgården, mer på någon gala eller stor fest. Han kollade sig omkring, sökte efter något. Snart verkade han få syn på det han letat efter, för han styrde stegen rakt mot den ihopkurade flickan. När han var cirka fem meter framför henne rätade hon på sig för första gången på någon timme. Hon gav mannen en trött blick och fräste: - Vilken tid det tog. - Ja, men det var svårt att hitta hit. Det ligger ju så långt bort från stan, ursäktade sig mannen. Flickan himlade med ögonen som om hon var van vid bortförklaringar. - Mr Tuerry kan inte vänta hur länge som helst. Vi får sätta igång. När de orden var sagda, reste sig flickan upp och gjorde sällskap med mannen bort mot ett litet skjul som användes som förråd på skolan. - Här har man utsikt över klassrummet. Samuelsen sitter där, sa flickan till mannen och pekade när de väl kommit in i skjulet. Förrådet var trångt. Längs en vägg stod det en massa stolar uppstaplade på varandra och längs en annan vägg trängdes både en container med fotbollar, tre kartonger med matteböcker och ett piano med ett dammigt lakan över sig. De egendomliga två personerna tog varsin stol och placerade det framför det lilla fönstret som var den enda ljuskällan för tillfället. Där satt de sedan stilla i fem, tio minuter och betraktade en liten pojke i femte klass. Snart rätade mannen på sig och sade med glad röst: - Bra jobbat, AG401, detta är pojken vi letar efter. Flickan log belåtet, nöjd med sig själv, sträckte på ryggen och sa sedan med nonchalant röst; - Jag kör. Mannen nickade och de gick tillbaka mot volvon. Det som hände där inne var det ingen annan än mannen som såg, men flickan låtsades räta till sitt ena örhänge, men klämde i själva verket på en liten, microskopisk knapp som satt under den högra öronsnibben. Sedan skyndade hon sig att sätta sig i bilen och stänga dörren. De tonade rutorna gjorde så att ingen såg när flickan smälte ner till en kristallvätska och formades om till en kvinna i 30- årsåldern. Snart körde bilen iväg och syntes inte längre.
UTSTUDERAD del två kommer imorgon om jag har tid att skriva. Hoppas ni gillar den ;)
Nu är jag hemkommen från Lisas hus där jag tillbringade natten. Imorgon bär det av mot stallet igen, fick rycka in eftersom dem hade slut på stallvärdar :)
Jag känner att jag har en så tråkig blogg! Jag skriver bara om vad jag har gjort under dagen. Därför behöver jag era kommentarer - feedback. Jag vill skräddarsy bloggen så att den passar er läsare. Eller.. jag menar, dig, Fisen. Det är typ bara du som läser -.- :) <3. Så jag vill iallafall skräddarsy bloggen så att den passar dig. Och - förhoppningsvis - lockar hit flera läsare.
Jag tänkte börja på en ny 'saga' för att ha något att göra på dagarna. Hm, aa... Jag har iallafall skrivit en början. Här är den:
Flickan satt där hon brukade sitta, där man alltid kunde förvänta sig att hon satt. Man kollade inte på henne, inte längre. Hon hade suttit där så länge, så man tröttnar snart och slutar titta. Slutar se henne. Kollar man ändå ser man att hon är vacker. Det långa håret böljar merför axlarna. Hon sitter ihopkrupen på stenmuren utanför den stora byggnaden. Hon tittar aldrig upp, inte för att fånga någons blick. Inte för att krama om sina kompisar som nyss anländt, de man suttit och väntat på. Nej, flickan satt där, orörlig. Hon kollade - nej, hon brände fast blicken vid sina egna fötter, intensivt och envist stirrande som om det var livshotande att lyfta blicken. Ingen kunde ana vad hon tänkte på. Ingen kunde ana vad det pågick för aktivitet innanför hennes vackert formade huvud. Ingen förutom flickan.
Hm, vad tycker ni? Jag hade tänkt att den kommer att bli mycket mer spännande - men skulle det vara kul om jag hade en slags bloggnovell som jag skriver här?
Heeej :D Smarta jag råkade klippa i mitt finger idag .__. Jag toppade håret och råkade klippa i mig själv. Så nu har jag ett vackert plåster som påminner om min smärta.
Idag, om typ 40 minuter ska jag ta bussen till stallet. Jag och Lisa träffas där.
Ni får ursäkta mig, jag har faktiskt inget intressant att skriva om... Eller jo, jag är hungrig. oooh :o
Sådärr, nu har jag precis kommit hem från ridskolan! Jag red Jemma, som väntat. Jag blev förvånad, för hon var väldigt... pigg. När jag hade henne hemma hos mig så var hon.. seg. Men det förstås, vi red ut varje dag och då satsade man inte helhjärtat på detta med att värma upp hästen ordentligt, mana på henne så att hon inte segar och så. Nej, när jag rider ut tar jag det i lugnt tempo. Iallafall, större delen av lektionen var jag tvungen att dra i tyglarna, hon lyssnade inte alls på mina halvhalter och om jag ville hålla in henne var jag tvungen att ta sågtag. Men efter ungefär 75% av lektionen lyssnade hon faktiskt, och hon kändes som vanligt fast piggare. Men Jemma kan bli riktigt stark i munnen, och det är jobbigt -.-
Kom i hågtill mig själv: Ta på dig ridhanskar nästa lektion!
Nu har Fisen åkt hem. Vi har varit i stan och shååppatt. Köpte;
- Ett par byxorvero moda 130 kr , rea - En kofta (jättesööt o.o) åhlens 100 kr, rea - En tröjaåhlens 25 kr (!!!), rea - Två par strumporlindex 40 kr tillsammans
Jag ska åka till Torp med mamma på lördag, har lite pengar över från idag så vi får se vad som köps. Imorgon börjar ridningen, och jag ser verkligen fram emot det! :)
Hej! Jag har börjat göra i ordning för skolan. Det är så typiskt mig, sista veckan på sommarlovet får jag alltid en slags skolfeber och längtar ihjäl mig till den nya terminen och allt nytt. Nu har jag gjort upp ett veckoschema som jag ska följa till punkt och pricka. Hoppas jag ;s. Det blir ju ofta så, man lovar sig själv att motionera oftare, köpa mindre kläder eller plugga mer. Men så håller man inte löftet, det glöms av och suddas bort. Men nu hoppas jag att detta ska funka, jag har satt upp scheman på en vägg i mitt rum och håller på att organisera lite, jag gör t.ex. olika lådor, en låda för sv-läxor, en för eng osv.. Sedan får vi se hur det blir.
Men detta gäller alltså; Måndag - Göra alla sv- läxor, om jag hinner får jag datortid ifall jag är klar med läxor Tisdag - Göra matteläxorna. Även här datortid ifall jag blir klar. Onsdag - Ridskolan direkt efter skolan. Ingen ''läxdag''. Eventuellt, ifall jag hinner, tveksamt datortid. Torsdag - Engelskaläxor! Datortid ifall jag hinner klart. Fredag - Ledig dag, träffa kompisar? Lördag - Ledig dag, stallet? Söndag - Göra klart läxor som blivit över. Datortid en timme.
Imorgon ska jag och Fisen (felicia edstam) ta bussen in till stan och shoppa. Vi båda behöver nya kläder till skolan :D Jag ska försöka hitta någon kofta, tröja och strumpor! o.o' Jag har alltid haft någon slags kronisk brist på strumpor..
På onsdag ska äntligen ridskolan öppnas igen! Det ska bli jättekul :D På torsdagen vet jag inte riktigt vad jag ska göra, jag och Cailine kanske skulle träffas. Antingen det eller så ska vi gå på bio på fredagen. Sedan ska vi se till att jag och Sofia Liljenström ses innan skolan börjar (a)
Det var min 'fullproppade' vecka ;s
En väldigt dålig bild på Jemma och mig här hemma :)
Kommer ni, gamla bloggläsare, ihåg när jag hade HISS och DISS? Jag ska iallafall prova detta igen.
(ursäkta att det var dålig uppdatering, men jag sov över hos lisa i några dagar..) ORfilEN hiSSAR
sommarlov i början är man överlycklig och full av längtan, i mitten är man fri, i slutet är man nöjd. kameror de kan fånga ögonblick man för alltid vill minnas de kan trolla fram det vackra från en drömbild de kan bevisa att saker har inträffat
böcker de kan gömma vardagen och svepa oss in i den nya världen de har alltid ett lycklig slut om det blir för hemskt kan man bara sluta läsa
ORfilEN diSSAR
förkylning är man förkyld är man inte trevlig. man snörvlar, skvätter snor och nyser. man pratar konstigt eftersom man inte kan andas med näsan, och papperskorgen blir överfull att snorpapper.
morgon- andedräckt + morgonröst andedräckt. man är rädd för att andas för att orsaka massdöd. morgonröst. rösten är stel och gurglande, man kan absolut inte ta några toner om man får för sig att sjunga.
flugor eeeeuuuw. de är på en när man ska sova, de surrar nära öronen och är så hemskt närgågna och inte alls blyga. då ligger man där, i sängen och viftar med armarna som en dåre.
Förresten, mina pestsmittade föräldrar tvingar med mig och min 'kära' syster till våran sommarstuga. Jag har haft häst i tre veckor, så jag har inte kunnat åka hem till folk och så, varit lite osocial. Jag hade tänkt ta igen det på de två sista veckorna, men så ska vi tydligen iväg -.-' -.-' -.-''''''''
Usch vad tråkigt, men jag kommer antagligen hem på torsdag.
Så. Nu är det exakt tre veckor sedan den gråa hästtransporten rullade in på gården. Sadelkammaren är urstädad, hagen nästan tom och veckorna oplanerade.
Snart är det skola igen. Jag börjar i sjuan. På mornarna kommer jag knappt kunna öppna ögonen av trötthet. Det kommer att ligga högar med läxor på skrivbordet, papper som jag inte orkar läsa igenom.
Jaja, det bra med skolan är att alla sjuor får varsin macbook ^w^ Det är det som sexan finns till för - att vänta tills sjuan.
Förresten, när jag hade Jemma, typ för några dagar sedan, så red jag och Felicia Edstam barbacka. Vi red samtidigt, jag red fram och hon satt bakom mig. Då skulle vi galoppera med Jemma lite, och snart hade vi fått upp henne i galopp. Hon ångade på tills vi saktade in, och då föll hon in i en stötig slängtrav. Självklart tappade jag balansen och hängde snart runt hennes hals. Felicia hade ju inget att hålla i sig i, så hon ramlade av. Och jag med. HAHA. Det var jättekul XD Det gjorde inte alls om, jag hamnade på ryggen/rumpan, studsade mot det höga gräset i diket och var snart uppe på fötterna för att springa ikapp Jemma som inte hade en tanke på att sakta ner och vänta på de två passagerarna som låg och sprattlade i gräset.
Nu är det iallafall den 36 gången jag ramlat av. Jag har räknat ;)
Jemma.
Favorithästen och Jag.
Förresten, smarta jag har lyckats andas in ångorna från Jemmas flugmedel. Därför är jag väldigt illamående, har riktigt ont i huvudet och känner mig snurrig. Flugmedlet är väldigt giftigt att få i sig :O
