DEL ETT
Flickan satt där hon brukade sitta, där man alltid kunde förvänta sig att hon satt. Man kollade inte på henne, inte längre. Hon hade suttit där så länge, så man tröttnar snart och slutar titta. Slutar se henne.
Kollar man ändå ser man att hon är vacker. Det långa håret böljar merför axlarna. Hon sitter ihopkrupen på stenmuren utanför den stora byggnaden. Hon tittar aldrig upp, inte för att fånga någons blick. Inte för att krama om sina kompisar som nyss anländt, de man suttit och väntat på. Nej, flickan satt där, orörlig. Hon kollade - nej, hon brände fast blicken vid sina egna fötter, intensivt och envist stirrande som om det var livshotande att lyfta blicken. Ingen kunde ana vad hon tänkte på. Ingen kunde ana vad det pågick för aktivitet innanför hennes vackert formade huvud. Ingen förutom flickan.

Flickan satt där hon satt, där hon suttit ett tag. Det började blåsa, vinden lekte i hennes långa hår och fick det att dansa runt hennes ansikte. Hennes armar och ben hade somnat av för lång tid ihopkrupen i samma ställning. Hon gjorde ingen ansants för att väcka de sovande kroppsdelarna. Hon fortsatte att vänta.
Så kom det hon väntat på. En blå volvo, av den vanliga sorten som inte drar till sig uppmärksamhet, parkerade på skolgården. Ur kärran klev det en medelålders man med smoking. Han såg inte ut att höra hemma på den asfalterade skolgården, mer på någon gala eller stor fest. Han kollade sig omkring, sökte efter något. Snart verkade han få syn på det han letat efter, för han styrde stegen rakt mot den ihopkurade flickan.
När han var cirka fem meter framför henne rätade hon på sig för första gången på någon timme. Hon gav mannen en trött blick och fräste:
- Vilken tid det tog.
- Ja, men det var svårt att hitta hit. Det ligger ju så långt bort från stan, ursäktade sig mannen. Flickan himlade med ögonen som om hon var van vid bortförklaringar.
- Mr Tuerry kan inte vänta hur länge som helst. Vi får sätta igång.
När de orden var sagda, reste sig flickan upp och gjorde sällskap med mannen bort mot ett litet skjul som användes som förråd på skolan.
- Här har man utsikt över klassrummet. Samuelsen sitter där, sa flickan till mannen och pekade när de väl kommit in i skjulet.
Förrådet var trångt. Längs en vägg stod det en massa stolar uppstaplade på varandra och längs en annan vägg trängdes både en container med fotbollar, tre kartonger med matteböcker och ett piano med ett dammigt lakan över sig.
De egendomliga två personerna tog varsin stol och placerade det framför det lilla fönstret som var den enda ljuskällan för tillfället. Där satt de sedan stilla i fem, tio minuter och betraktade en liten pojke i femte klass.
Snart rätade mannen på sig och sade med glad röst:
- Bra jobbat, AG401, detta är pojken vi letar efter.
Flickan log belåtet, nöjd med sig själv, sträckte på ryggen och sa sedan med nonchalant röst;
- Jag kör.
Mannen nickade och de gick tillbaka mot volvon. Det som hände där inne var det ingen annan än mannen som såg, men flickan låtsades räta till sitt ena örhänge, men klämde i själva verket på en liten, microskopisk knapp som satt under den högra öronsnibben. Sedan skyndade hon sig att sätta sig i bilen och stänga dörren. De tonade rutorna gjorde så att ingen såg när flickan smälte ner till en kristallvätska och formades om till en kvinna i 30- årsåldern. Snart körde bilen iväg och syntes inte längre.

UTSTUDERAD del två kommer imorgon om jag har tid att skriva. Hoppas ni gillar den ;)