save the new generation

UTSTUDERAD

Kategori:

DEL TVÅ

Detta har hänt: En flicka vid namn AG401 och en mystisk man spionerar på en liten pojke i femte klass. De säger till varandra att Mr Tuerry inte kan vänta hur länge som helst, men vem är Mr Tuerry? Vad har de två personerna i kikaren?

Högkvarteret såg egentligen inte ut som ett högkvarter. Som all annat rekvisita de använde så försökte de passa in högkvarteret så att ingen lade märke till det. Huset låg i en mörk gränd. Ingången såg ut som en källaringång med en trappa som ledde ner en bit under mark och en sliten dörr längst ner. Bredvid huset stod ett par gamla containrar med skräp. Hela stället stank alkohol.
Men kom man in i högkvarteret blev man alltid lika förvånad. Golvet liknade en mataffärs, med ett slags stengolv som var väldigt rent. Rummet var möblerat med en hel del datorer. Datorerna såg väldigt avancerade ut - de var stora med en massa knappar och sladdar. På väggarna fanns det inga fönster, men belysningen var stark - också det som en mataffärs med lysrör.
I det stora rummet - eller salen, var det ganska mycket folk. Runt tio personer rymdes innanför väggarna. Varenda en av människorna såg extremt upptagna ut - antingen pillade de på en dator, läste ett dokument, pratade i telefon eller bar runt på en massa papper.
När AG401 och mannen kom in tystade alla. De som pratade i telefon tystnade och stelnade till och lade långsamt tillbaka telefonen på sin hållare, de som läste dokumentet tappade helt bort sig i läsningen när de såg de två personerna, de som bar runt på papprerna stannade upp och märkte inte att de stirrade med gapande munnar.

- Så.. Nu är vi tillbaka, bekräftade AG401 utan att det behövdes över huvud taget - och förtrollningen var med ens bryten.
Alla började plötsligt pladdra i munnen på varandra och skratta högt, göra 'highfive' och le fånigt.
Mannen harklade sig och bröt tystnaden.
- Ni vill förstås veta hur det gick? Undrade han och alla andra nickade ivrigt.
- Jo, jag åkte till skolan och träffade AG401, fortsatte han och de andras blickar dansade över till flickan och sedan tillbaka till mannen. Vi gick mot en utsiktsplats och såg pojken. Det är ingen tvivel om saken, det är pojken vi letar efter! Han räknade snabbt i sin bok och såg oerhört smart ut. När någon oviktig person bredvid honom behövde hjälp förklarade han snabbt och exakt hur man skulle tänka. Pojken är ett underverk, omänsklig. Han hade också en annan mattebok,- Extramatte 7b hette den visst. Och är det inte ovanligt att en pojke i femman hade en mattebok två terminer uppåt?
Församligen nickade och mannen fortsatte sin redovisning. AG401 har, som ni vet, följt pojkens utveckling under fyra månader och detta är inte ett misstag. Hon har låtsas vara en flicka i Samuelsens klass vid namn Matilda. AG401 kanske vill berätta själv?
Blickarna vändes än en gång åt agenten.
- Tack, Robert. Jo, jag har kommit fram till att vi måste få det att se ut som en olycka. Vi bygger en modell av pojken, i verklig storlek. En på pricken lik robot - som jag! Sedan krossar vi roboten så att den ser död ut. Lätt som en plätt. Sedan går jag neråt gatan och låtsas bli skrämd av den krossade roboten och ringer polisen. Polisen kommer och förklarar att Peter Samuelsen dog av att ha blivit överkörd av en bil. Samtidigt som detta har hänt så har någon ur vårat team kidnappat pojken. Då är han vår, och ingen kommer att leta efter honom. Lätt som en plätt.

En man ur församlingen sträckte på sig en aning, och avbröt agentens planeringar.
- Ursäkta, AG401, men att bygga en robot tar tid och det är en fråga om just tiden innan pojken hittar sin knapp bakom örat och råkar förvandla sig till något annat - vem vet vilken person han tänkte på i samma ögonblick han vidrörde knappen, det kanske var självaste presidenten! Finns det två presidenter i landet väcks misstankar. Hela vårat team - hela våran värld riskerar att bli upptäckt. Mannen ryste vid blotta tanken på att detta kunde hända. Nej, vad vi behöver är att handla snabbt. Kidnappa pojken, säg att han blev innebränd i ett utedass, tänd eld på ett utedass för att fixa bevis. På det sättet behövs inte kroppen för att visa poliserna. Nej, då kan någon ur vårat team kidnappa pojken.

- Så gör vi, bestämde någon annan. Men vem, om jag får fråga, ska det vara som kidnappar pojken?

Höga diskussioner uppkom, och rummet blev så högljutt att vi lämnar högkvarteret för den här gången.




Hehe, så. Där har ni del två. Imorgon är det skola och jag kanske inte hinner uppdatera bloggen på ett tag, vi får se.


Kommentarer


Kommentera inlägget här: