save the new generation

Tyra vaknade några timmar senare. Det klibbade nära örat när hon lyfte på huvudet. Det luktade fruktansvärt illa runt omkring henne och som en raket for hon upp och betraktade rummet hon låg i. Vad hon kunde minnas så var detta inte rummet hon somnat i. Det dröjde några sekunder innan hon förstod att hon var på vinden. Det skrämde henne att hon helt plötsligt låg där, - hon hade alltid avskytt att gå upp på vinden eftersom det var så läskigt. Dörren var stängd. Plötsligt hördes en röst intill hennes öra.

Tyra.

Tyra ryckte till och kollade till höger om sig, där ljudet kommit ifrån. Det var ingen människa där som viskat det, utan där låg bara en liten docka. Jodies docka.
Framför Tyras förskräckta ögon reste sig dockan upp, hennes målade mun kröktes till ett stelt leende.

Jag är så ledsen att din mamma och syster är borta, Tyra. Ska vi bli vänner?

- slut.