S O S , tonåring drunkar i läxor
Imorgon är det ridning, och jag längtar jättemycket :) Och senast den sista mars får vi reda på vilken häst vi ska få hyra i sommar, great!!
Ohyes, nu har jag uppdaterat två dagar i rad ^-^ vi får väll hoppas på en bättre uppdatering, eller är det för tidigt att börja hoppas? :o
Jag håller på att skriva en berättelse igen, när den är klar kanske jag publicerar den här.. ^-^
Jag kan publicera ett litet stycke ur den sålänge, som ett smakprov.
Boken har tre stycken huvudpersoner; Victoria (Vic), Katrine (Katie) och Katarina (Ina). Katie är ensambarn och har en egen häst och en hund (thihi, ganska typiskt mig att blanda in hästar ^-^). Deras familj ska hyra ut ett av sina hus till en annan familj, Inas familj. Ina är ensambarn och flyttar ifrån staden Göteborg till Uddevalla, på landet. Självklart är det en stor omställning. Vic har många småsyskon, och hon är äldst. Hon är den där perfekta tjejen som alltid är på gott humör, och alltid ställer upp. Jag har precis börjat på berättelsen, och jag tror att Vic ska bo nära Katie och Ina... Men allt eftersom jag skriver den, så vet jag att den kommer att ändras. Det är det som är så spännande :) Här kommer lite då, jag plockar lite text från lite här och var i berättelsen:
''Hon tryckte till Chocos sidor med skänklarna och skrittade mot skogen på halvlånga tyglar. Efter en stund kortade hon tyglarna och manade fram honom i trav. Hon travade skogsstigen framåt och satte sig sedan ner. För att inte börja studsa så slappnade hon av i överkroppen och höll om med skänklarna innan hon gjorde galoppskänkeln.
Hon lutade sig lätt framåt ungefär en sekund innan Choco börjat galoppera och när han väl börjat så gungade hon fram och tillbaka i takt med hans språng. Stigen försvann och de blev ett. Katie kunde säkert släppa tyglarna i dessa ögonblick; hon kunde släppa stigbyglarna, släppa allt. Det var magiskt, och inget kunde få henne att ramla av. Choco hade öronen spetsade framåt och hans fortfarande lurviga ben trummade rytmiskt mot marken. Alldeles för snabbt tog stigen slut och Katie var tvungen att sakta av till trav om hon inte ville krocka med träden framför dem. Hon vände Choco och de skrittade tillbaka på långa tyglar, båda rykande av svett. Det magiska ögonblicket var över, de var nu två individer igen men det betydde inte att hon inte stormtrivdes.''
Det är inte alls så mycket hästar i berättelsen, inte hittils iallafall... Men som sagt, det ändras nog i takt medan jag skriver. Jag kanske publicerar mer ur berättelsen någon annan dag :)
