human flyktingpolitik?? pyttsan
Jag är arg och vet inte vem jag ska skrika på. Idag på demostrationen ''Låt Sarkawt stanna!'' smög SVT runt med sina kameror och samlade ihop material till deras dokumentär om vad som ''is up in västra götaland''. Stämningen var: håglös, uppgiven och nedstämd, men vi var enade. Och arga. Nu ligger jag i min säng och ska sova, för imorgon har jag ett matteprov som jag skulle behöva klara. Min framtid är säker här i Sverige; min mamma är Svensk medborgare sedan länge och pappa är ju född i landet. Men ändå går det inte att somna.
Jag ligger och undrar hur länge det kommer att fortgå, att det är vi som genom ideella arbeten med demonstrationer och insamlingar manifesterar om och räddar flyktingar i Sverige. Hur länge aktivister ensamma kommer att bära den ekonomiska och allmänna bördan som blir konsekvenserna av all skit som migrationsverket, politiker och byråkrater ger oss. Jag undrar hur USA kan skicka tillbaka Aderonke Apata till döden i Nigeria när hon kommit ut som lesbisk och ska straffas med avrättning. Hur Sverige gång på gång inte bara överväger, utan faktiskt deporterar flyktingar trots att de vet att endast tortyr och mord väntar i deras hemland. Är det för att det inte är vårat ansvar, för att de inte är födda i vårt land? Eller för att vi inte har råd? Nej, det bortser jag ifrån, viftar bort som trams. Just nu framstår det bara som att vi inte kunde bry oss mindre, för vi vänder andra ryggen till och det är ett enormt svek mot oss själva, mot Sverige och mot resten av världen. Jag vill citera Lindsay på dagens demostration: ''Detta är ingenting annat än medverkan till mord''. För det är vad det är. Vi hjälper länderna att mörda sina invånare och att förtrycka de utsatta, men inte utan våra bortförklaringar som fina kostymer runt illgärningarna, så att det inte ska se för smutsigt ut. Hur hade vi annars kunnat stå ut med oss själva?
Vi aktivister räddar, protesterar, håller tal och hoppas att politikerna hör och lyssnar riktigt noga. För det är dags för de mänskliga rättigheterna att gälla alla som föds i denna värld, och inte bara de i vita, heterosexuella cis-personerna i västvärlden. Det är dags att lägga mindre resurser till att höja rikskapitalisternas löner och få de vinstdrivande företagen att gå plus, och mer till att rädda och ta hand om varandra i ett socialistiskt samhälle. Aktivister försöker rädda så gott det går, men att rädda privatpersoner styckvis vecka ut och vecka in ger inte den snabba förändrningen som behövs. Det är strukturen vi måste krossa, politiken vi måste byta ut. Världen har drivits till en enorm trångsynthet, byråkrati, snålhet och egoism och att låta Sarkawt stanna måste ligga i allas intresse. Yalla yalla, Sverige åt alla!
