save the new generation

Den övergivna dockan

Kategori:

Skogsvägen 12 låg en flicka snyftande i sin säng. Hon begraver näsan i kudden. Det är inte första gången hon vaknar tidigt. På den senaste tiden har hon många gånger störts i sin sömn av att hon tycks höra fotsteg uppe på vinden. Det lät kanske fånigt, tänkte Jodie där hon låg. Klockan är bara fem på morgonen och jag är nog inte vid mina sinnens fulla bruk just nu, fortsatte hennes tankar att eka genom hennes bultande huvud.
Ända sedan hennes pappa dött har hon levt som i en dimma, saker har pågått runt henne och allt har varit som i slow motion. Jodie grät inte så mycket längre, men hon skrattade inte heller. Hon var som bedövad. Men hon visste att allt någon dag skulle spricka, hon skulle kollapsa av tyngden från alla känslor som hon stängt ute, de skulle komma ikapp henne snart.

Snart blev det för varmt under täcket och Jodie reste sig upp för att gå och äta frukost.
När hon passerade trappan upp till vinden hörde hon det igen. Det dunsade i golvet, den här gången kunde hon inte ha inbillat sig.
Det lät precis som om någon väldigt tung person klampade runt där uppe.
Först rös Jodie till av rädsla. Det var ganska kusligt. Sedan blev hon förbannad. Det som lät så förskräckligt hade såklart en logisk förklaring, men det hon visste var att samma läte hade förstört hennes sömn i månader!
Jodie gick beslutsamt uppför trappan.
Det skulle bli något hon skulle ångra för all framtid.

Jodie fumlade efter lysknappen. Snart hittade hon den och vinden blinkade till några gånger, innan det tänds en surrande glödlampa uppe i taket.
Rummet var väldigt lågt i tak. Det luktade instängt och Jodie kunde svära på att det också bodde råttor där. Runt väggarna stod det saker som hamnat där utav någon anledning. I ett hörn stod det en klädhängare och i ett annat en kista med gamla kläder. Mitt i allt fanns också en hög med dammiga böcker, en trasig matta och massa andra, bortglömda saker.
Jodie kisade och synade noggrant alla vrår i vinden, på jakt efter ljudet som stört henne sömn.
Plötsligt susade det till i väggarna. Fotsteg som tycktes komma inifrån husets grund dunsade i golvet. Jodie tryckte sig skräckslaget mot väggen, och stirrade som förhäxat på golvet som vibrerade av tyngden från.. Ja, tyngden från vadå? En människa? Ett spöke?
Det kunde inte Jodie svara på. Men fotstegen klampade mot Jodie. Jodie kunde nu höra andetagen från tingesten framför henne. De var tunga och rosslande. Jodie var nu så skräckslagen att hon inte kunde andas. Händerna flög upp mot strupen och hon klöste desperat på halsen. Hon behövde syre!

Fortsättning följer..

Kommentarer


Kommentera inlägget här: